Körsbärsfuksen har sakta börjat att återkolonisera södra Sverige och då längs med ostkusten. Den har sin största population på Öland. Denna klimatkänsliga art gick kraftigt tillbaka under 60-talet.
Här i Valdemarsvik brukar jag träffa på den i Juli månad och oftast ser jag den bara flyga kraftfullt längs med skogsgrusvägar. På grund av att den är relativt ovanlig, så har jag därför inte några bra bilder på den. Samt när den flyger, så flyger den länge och sätter sig inte så ofta. Den ser snarlikt ut som en för stor Nässelfjäril, men betydligt mattare i färgtäckningen.
Körsbärsfuksen är en av dom fjärilsarter som övervintrar. Övervintrande fjärilsarter: Citronfjäril, Påfågelöga, Nässelfjäril, Sorgmantel, Vinbärsfuks, Körsbärsfuks och Videfuks.
Körsbärsfuks – Large Tortoiseshell
Körsbärsfuksen flyger i skogsbryn och gläntor samt längs med grusvägar med alm, ask eller asp.
Första flygtiden är från slutet av Mars till Maj. Den andra flygningen är från Juli till Augusti.
Vingspannet är mellan 53 – 70 mm.
Larven lever på skogsalm, sälg, sötkörsbär och päron.
Utbredningen är längs med sydostkusten från Skåne i syd och upp till Sörmland i norr. Körsbärsfuksen tillhör familjen Praktfjärilar underfamilj Vinterpraktfjärilar.
Körsbärsfuks Nymphalis polychloros
Körsbärsfuks Nymphalis polychloros
Körsbärsfuks Nymphalis polychloros
Körsbärsfuks Nymphalis polychloros
Sälg Salix caprea
Vanlig sälg Salix caprea subsp. caprea
Slåttergräsfjäril har en vingspann på 36 – 49 mm.
